Att klippa sig...

Jag hade bestämt idag att jag skulle klippa mig oavsett vad som hände, och eftersom jag i tisdags lyckades få en mikrofraktur i foten så passade det trots allt bra idag. Så jag gick bort mot frisören, gick med bestämda steg och hade bestämt mig för att prata franska när en av killarna visade sig prata engelska. Tufft läge... Så jag bestämde mig för att ta det som ett tecken och pratade engelska - jag vet, shame on me, men jag tänkte bara hjälpa honom förbättre sin engelska. Host!
   I alla fall så gick jag till Frank Provost salongen i min "by" och oj vad det var bra! För 38 € fick jag inte bara en väldigt bra klippning, jag fick dessutom en hel kur för håret ( schampoonering, rengörande kur, varm inpackning, balsam och massage - mmm vad härligt!). Killen som klippte mig var otroligt duktig och lyssnade till allt jag sa, trots att han antagligen inte förstod hälften av allt mitt blabber så gjorde han ett väldigt bra jobb och för första gången i mitt liv - håll i er nu! - så är jag nöjd med en klippning!!
 
 
Nyklippt parisare - önskar jag hade en förebild...


Påsk och pyssel!

Idag har vi pysslat med massa grejer, och även pyntat hela trädgården med fjädrar - bild kommer imorgon!


MIndre än två veckor kvar!

Snart kommer mina päron ner hit för en week-end i Paris och innan dess är det påsk - är jag laddad? Ofc! Hela våren kommer bli kaaaanon!


Il faut que tu...

Sitter med franska läxan samtidigt som jag jonglerar högskoleprov, universitetsansökningar och även ett DELF-prov. Kul liv. Finns inte mycket att berätta och livet rullar på som vanligt. 
 
Flickorna hade en springtävling idag, och därmed var de superdupertrötta och griniga ikväll. Själv är jag lite småstolt över mig själv eftersom jag sprang 35 minuter inkl. uppvärmning och en distans på samanlagt 5,8 km. Detta var dock enligt lillflickan ingenting, för hon sprang sju varv runt parken (en vääääldigt liten park...) och hon är dessutom mycket mindre, och har kortare ben så det var mycket jobbigare än för mig. Haha, älskar barn och deras logik!


DELF

Hej och hå, mitt uppe i allt högskoleprovsförberedande får jag reda på att nejmen titta här - på tisdag nästa vecka har ni DELF prov i B1. Inte för att jag klagar över att vara klar med B1, helst hade jag velat vara klar med B2 inom en vecka, men hallå - vad hände med lite förvarning!? För er som inte vet så kan jag säga att DELF är en diploma inom språk som bevisar att du har en viss kapacitet inom franskan. B1 står för att du kan prata relativt fritt om ett ämne utanför dig själv, kan uttrycka dig utan större problem, förstår franskttal, kan läsa franska texter av en normal karaktär (tidningar och enklare romaner) och dessutom skriva simplare texter.
   Jag ska då alltså göra B1 inom en vecka, och när jag berättade detta lite smått panikigt för värdmamman erbjöd hon sig att gå igenom allt som behövs - eftersom hon vet att jag måste ha en B2 för att komma in på universiten här i Paris. Väldigt snällt tycker jag eftersom jag definitivt behöver öva upp mig. Jag har absolut inga problem med att förstå franskttal, men gud vad jag hatar att behöva uttrycka mig med vuxna! Barn kan jag prata med hur lätt som helst, för jag vet att de har ett betydligt större tålamod och inte blir lika frustrerade när man säger fel. Jag vet själv hur mycket jag stör mig på folk som pratar långsamt, tar långa pauser och inte pratar grammatiskt rätt ( Haha inte för att jag själv gör det längre, men ändå! ). Aja, det gäller väl bara att ligga i.
 
Annars går livet på som vanligt i Paris, frånsett att jag börjar få mer eller mindre panik över att lämna familjen. Jag har fortfarande inte bestämt mig vad jag ska göra nästa "år". Helst av allt hade jag velat göra det enkla och stanna kvar för evigt här som au pair i min familj - men risken är väl att min pappa skulle dö av en hjärtattack då, så förr eller senare får jag väl pallra mig hem till Sverige.
    En av flickorna satt väldigt tyst ett bra tag idag, och när jag frågade vad som var fel svarade hon att hon hade en lysande plan. Jaså svarade jag en aningen tveksamt, vad går den ut på då?
    - Jo, du ska hitta en franskkille som bor i Paris, bli kär, gifta dig med honom och sen ska ni bo för alltid hos oss i din studio! 
    - Öhh... Jaha... Okej... Jag får väl börja leta då antar jag...
 
Alla problem lösta, inget att oroa sig för, alla problem är under kontroll och framtiden är säkrad. Öhh.. Ja just ja, nu ska jag bara hitta en franskkille... Och hur skulle det där gå till nu då?
 
Ps.
Eftersökes!
Snygg, snäll, trevlig och charmig kille på mellan 20-26 år. Ska vara rumsren, självstädande och artig. Jag förväntar mig att han är fransk och innehar ett fransktpass, talar flytande franska och är allmänt fransosig - inga undantag accepteras. Ska tycka om att skämma bort sin flickvän/framtida fru och gilla korta, brunhåriga, ej svenskt-utseende-lika-tjejer-som-faktiskt-trots-allt-är-svenska.
Rökare accepteras inte.
Ds.


Conflicted

Jag har fått en sådan otrolig beslutsångest. För ett par dagarsen stod det rätt klart att valet var mellan Civilekonom i Frankrike eller Sverige, och det tyckte jag var svårt nog. Men idag frågade min värdfamilj om jag ville jobba kvar ett extra år som au pair ifall jag bestämmer mig för att plugga ekonomi i Paris, så från att ha varit ett svårt val fick jag nu två svåra val. Jag vet i alla fall att oavsett vad jag väljer så kommer jag fortfarande tvivla på det ena...


Snön som kom till Paris!

Idag är det söndag och jag har bara tänkt chilla runt lite med la famillia innan jag drar mig in mot Paris för att möta upp Meg för en dag på loppmarknaden i Porte de Clingancourt. Det ska tydligen vara en av de största och häftigaste loppmarknaderna någonsin, så jag ser fram emot att få strosa runt och kolla på alla saker. Första delen av marknaden ska tydligen mest bestå av skräp, men sen efter allt nyproducerat skräp så kommer man till godsakerna - gamla vintageprylar och möbler! Jag ska (peppar peppar ta i trä) inte köpa något, men man kan ju alltid kolla. Själv är jag en sucker för gamla prydnadssaker, och älskar gamla fina böcker!
 
Tänkte slänga in några bilder på den tredje snön (och förhoppningsvis sista) i Paris. Enligt pappan är det väldigt ovanligt att de får snö mer än en gång, och absolut inte så mycket som det nu har varit!
 
 
Nu är tack gode gud snön borta, och jag hoppas det håller sig så! Jag vill ha vår!!


Home alone...

Det är lördag kväll och jag är ensam hemma. Har jobbat hela veckan så idag ska jag bara skypa med vännerna hemma i Sverige och chilla!


Snööö...

Snön föll häromdagen som ett täcke över Paris, och jag har inte gjort mycket vettigt egentligen... Vi kom hem i söndagskväll efter en regnig men underbar vecka i Italien (aldrig förr har jag ätit så många kolhydrater på en vecka...) Jag skulle som sagt varit ledigt den andra veckan av lovet, alltså denna veckan men på grund av snön och lite andra saker så jobbar jag alltså hela veckan. Inte för att jag klagar, jag hade precis börjat sakna de små busungarna!
 
Annars är allt som vanligt här i Paris, tänkte lägga upp lite bilder imorgon kanske. Just ikväll snurrar det för många tankar i huvudet gällande framtiden. Mitt största problem är att jag vet inte vad jag vill, mer än att jag inte vill bo i Sverige och att jag absolut inte vet vad jag vill bli. Värdmamman visade mig lite franska universitet, och helt plötsligt är jag intresserad av att kanske plugga ekonomi eller juridik i Frankrike? Faktum är att det trots allt inte är så farligt dyrt - 416 € för ett helt läsår, och sen tillkommer ju givetvis kurslitteratur, boende, mat och allt - men på något sätt ska det väl gå att lösa?
 
Förlåt för övrigt för den dåliga uppdateringen, och för er som väntar på svar på frågor -
1, läs igenom tidigare svar. De flesta frågor som ni undrar över har jag redan svarat på.
2. Svar kommer så snabbt som möjligt på de som inte är svarade, 
 
Merci et bisous!
 


Allt bra än så länge!

Efter en katastrofisk start där vi nästan missade planet så har vi faktiskt lyckats hålla oss någorlunda till den ursprungliga planen. Just nu sitter vi på tåget till Milano, som för övrigt går 320 km/h och har wifi - inte illa! Stolarna är faktisktoväntat bekväma och allt som allt så känns det som ett lyckat val att ta tåget istället fr att flyga. 
De senaste dagarna har vi hunnit med Bologna, Pisa och Florens. Vi har varit uppe i lutande tornet och blivit förundrade och kanske även en aningen chockade  över italienarnas byggnadskonst. Tornet som är hela 48 m lutar i två helt olika vinklar, där basen lutar 5,5 grader och toppen endast 3,5, jag kan sammanfatta äventyret med att det var oförskämt dyrt (18€) men ändå en sak man bara måste ha gjort - hur kul är det att säga till andra att man varit i Pisa och kollat på tornet?
 
Till kvällen väntar Milano, där vi får se vad som händer. En av dagarna har vi iaf planerat utgång och en annan ska vi till Genua, och så även en sväng till Europas största märkesoutlet! 
 
ciao!


Det kommer bli svårt att lämna...

För varje dag som går så blir jag mer fäst vid familjen, de bryr sig, är trevliga och känns ärligt talat precis som min andra familj. Mamman skämtade häromdagen om att jag var den tredje dottern i familjen, och det är precis så det känns, för de behandlar mig som en i familjen - inte en anställd. Lilla flickan frågade förra veckan varför jag skulle åka hem, och varför jag inte kunde stanna ett år till. Allt jag kunde säga var att jag var tvungen att åka hem, att jag var tvungen att börja på universitetet, men jag såg rätt tydligt att det inte var det svaret hon ville ha. Jag hade nog gärna stannat kvar ett år till i Paris, men inte som au pair. Jag behöver gå vidare i livet och även om allt är så mycket bättre än bäst så vill jag upptäcka resten av världen, jag vill börja leva.
   Nu har det för övrigt gått precis 6 månader sen jag åkte ner hit och nu är det bara 4 kvar tills jag åker. Vart tog tiden vägen? Det var så mycket jag skulle göra och se här nere, och trots att jag gjort mycket så känns det ändå som om jag precis kom ner hit. Jag känner inte till de speciella ställena som bara äkta parisare gör, och jag är definitivt inte flytande i franska. Jag är bättre, men inte bra nog, så mitt löfte till mig själv de sista månaderna är att lägga all min energi på franskan och att upptäcka Paris. Jag ska inte gå på de stora gatorna och handla i de stora affärerna - nej det är dags att upptäcka det andra Paris.
 
Idag är det exakt fyra månader kvar... Det kommer bli svårt att lämna.
 


Mamma, Pappa och alla ni andra...

Eftersom du (läs pappa) inte kommer ihåg schemat för resan, och eftersom jag vill slippa svara på samtal stup i kvarten så lägger jag upp resans schema här:
 
3/3 Söndag
9.55 flyger från Paris - 11.35 landar i Bologna
På kvällen tar vi tåg till Florens
 
3/3-6/3 är vi i Florens/Pisa
 
6/3 tar vi tåget till Milano
 
6/3-10/3 är vi i Milano/Genua
10/3
17.25 flyger från Milano - 18.45 landar i Paris
Hemma till 20-21 på kvällen
 


Packing...

Panik i stugan, det är mindre än 12  timmar tills jag ska upp och jag har varken packat eller tvättat klart allt som jag ska ha med mig imorgon. Familjen åker också imorgon, och även de verkar ha lite panik över allt som ska göras för alla står i kö till tvättmaskinen. Själv sitter jag mitt i en diskussion över hur vi ska kunna ta oss till flygplatsen - RER B är nämligen avstängd hela helgen, så just nu ser det ut som att vi får ta buss - vilket förutom att vara en riktig pain in the ass grej dessutom tar mycket längre tid än direkttåget. För mig ser morgondagen ut med att jag måste upp senast 5.30, äta frulle, packa klart och därefter senast gå mot tåget 6.20 för att 6.45 ta tåget mot Paris och Operan där flygbussen går från. Puh! Nu börjar jag iaf strax jobba så jag ska in till la familia och fixa klart det sista.
 
See ya in a week, om vi nu inte hittar Wifi!


On est en vacance!

Äntligen har vi lov! Eller okej, barnen har lov och jag får lov först imorgon kväll efter en kvällssittning med the girlz, inte för att det ska bli särskilt jobbigt egentligen. Planen är pyssel, mat och filmmys innan vi avslutar med en god nattssömn, speciellt för mig eftersom jag ska upp tidigt och gå till tåget på söndag morgon. Fräronen ska iväg på någon vänninnas födelsedagsmiddag, och därmed måste jag gå till tåget på morgonen, inte för att det gör mig särskilt mycket - så länge det inte är en halvmeter snö så går allt bra! Fräronen lovade för övrigt mig att om det mot all förmodan skulle vara en halvmeter snö, så skulle de köra mig in, oavsett hur sent de kommer tillbaka - så för deras (och min skull hoppas jag på härliga plusgrader och sol!).
 
Paris är för övrigt inne i någonslags kallperiod för det är kallt ÖVERALLT. Det är kallt ute, det är kallt ute och det är till och med kallt i duschen, det enda stället där man inte fryser är i sängen under mitt underbara täcke - vilket inte direkt lockar en till att gå ut och hitta på saker i Paris.
 
Idag mötte jag upp Meg efter skolan för lite girltalk över en bit mat innan vi strosade runt (läs undvek) affärerna med alla fina vårnyheter. Det är det värsta med att bo i Paris, förutom den fruktansvärda kylan och den otroligt goda maten som gör att man ser ut som en patapouf. Efter Italien blir det No-candy diet fram tills man kommit i form så tack men nej tack, skicka inte mer godis till mig. Just nu kämpar jag (läs glufsar) i mig fyra chokladkakor som min älskade pappa skickade ner till mig, tillsammans med massa piller. Tullen måste seriöst tro att jag bedriver någon slags knarkkartell, för varje gång jag fått ett paket så har det varit öppnat och igen-tejpat med en klisterlapp om att paketet blivit genomsökt. Jag, en 19-årig au pair i Paris får givetvis alltid paket som innehåller svenska haschkakor, kokain och ectasy och inte alls marabou-choklad, samarin och ipren - vem skulle kunna tro något så dumt!?

Svensk hasch är hårvaluta i Paris, alla svenska au pairer håler hårt i sina kakor...

 


RSS 2.0


-