Dålig utgång!

Ligger allmänt död eftersom vi igår skulle gått ut, men efter ex antal snobbiga portvakter vände vi om och gick tillbaka. Dock var jag redan genomfryst då och därför känner jag mig en aningen mörbultad idag. Vår teori till att vi blev portade var då vi antagligen inte var tillräckligt uppklädda eller något (rätt många av tjejerna hade låga skor och byxor, ett no no om man vill in på en av de "finare" klubbarna i Paris...) - Oh well, man lär så länge man lever!


När familjen är borta...

så dansar au pairen på bordet! - Eller ja, riktigt så kanske inte talesättet lyder men who cares? För ca 1 och en halvtimme sen är jag officiellt ensam för en hel helg - jag ska ut och prata på lördag, sova länge på söndag och bara allmänt chilla!


Det börjar närma sig...

Det var ett tag sedan jag skrev här, och jag skulle kunna skylla på besök från Sverige men anledningen är egentligen att jag känner mig kluven. Jag vet inte alls vad jag ska göra eller hur framtiden ser ut för lilla mig, och det börjar närma sig slutet av mitt år som au pair vilket gör att jag med större desperation inser att tiden börjar rinna ut..
   Just för tillfället känner jag helt enkelt att jag inte vill bo i Sverige. Jag skulle kunna plugga eller bara leva var som helst och även i Paris - jag är inte riktigt klar med staden och jag älskar livet här! Jag har däremot kommit fram till att jag är klar med au pair livet. Missförstå mig inte, jag har haft det kanonbra och hade gärna stannat kvar som au pair, men jag känner att jag måste gå vidare med mitt liv. Att stanna kvar som au pair hade bara varit att skjuta upp alla beslut, och jag känner att jag just nu måste fokusera på mig själv och hur jag ska ta mig vidare.
   En möjlighet för mig att stanna kvar i Paris är om jag jobbar och bara lever livet, att få jobb som servitris i Paris ska tydligen vara (vad jag hört!!) rätt enkelt som svensk, och speciellt då om man även förstår och pratar franska. Men det känns som att jag kommer bli rätt trött på att bara jobba dagarna ut, speciellt eftersom man inte tjänar särskilt mycket mer än vad som krävs för att hålla sig vid liv. Därför känner jag att alternativ nummer två lockar mycket mer - plugga. Jag har kollat runt lite och med hjälp av värdmamman har jag kommit fram till ett antal alternativ som skulle funka - problemet är bara att få alla ombord på planen...
 
Annars finns det inte mycket att berätta om livet här i Carrieres - jag har den senaste veckan lekt turist och gjort allt som man borde gjort när man bott i Paris (svar på frågan - nej jag har fortfarande inte gått upp i Eiffeltornet och ja det ska åtgärdas.). För er som inte vet lider jag av en obotligt stor höjdskräck och det är väl delvis därför (läs även 2 timmars kö) som jag inte gått upp i tornet. MEN jag har trots allt gått upp till Ringaren i Notre Dam och även triumpfbågen - pas mal huh?
   Hur är det med alla ni som funderar på att söka som au pair? Finns det något jag kan hjälpa er med eller något ni undrar? Själv hade jag noll koll när jag åkte ner och allvarligt talat har jag fortfarande ingen koll alls, men bara var lugna - allt löser sig och tro mig när jag säger det - att bli au pair är något man inte ångrar! Eller okej, jag ska inte ljuga, vissa gör det men de har helt enkelt haft en vä


Vad man gör som snäll au pair...

Veckan har flutit på snabbt som attans med besök från Sverige i form av bästaste Malin. Värdfamiljen har varit helt otroligt snälla och ställt upp till 110%, och trots att jag lovat jobba så har jag varit ledig HELA veckan! Jag jobbade endast måndagskvällen innan Malin väl kom hit. Därför kändes det inte riktigt lika jobbigt att Babysitta ikväll, trots att Malin är här. Mamman har nämligen födelsedagsfest idag, och då hade jag lovat att hjälpa till med att passa X-antal barn innan jag visste om Malins besök. Smart som jag är så råkade jag givetvis blanda ihop allt, och när jag väl insåg det så kändes det dumt att backa ur. Så nu sitter jag här som en snäll au pair och låter barnen vräka sig i onyttigheter, godis och läsk - något som jag kommer få äta upp ikväll när de blir hyperaktiva! Oh well, jag får väl stoppa i hörlurar och kolla på film i någon hörna medan barnen dödar varandra...


Stunder som dessa...

Vädret har varit helt U-N-D-E-R-B-A-R-T de senaste dagarna med grader upp mot hela 23!! Jag kunde knappt tro att det var sant igår när solen sken och jag kunde sitta ute och bara njuta. Som en äkta svensk passade jag på att hänga med några tjejer på picknick i Champs de Mars, där vi satt i gräset framför Eiffeltornet. De är verkligen det här jag har längtat efter hela långa tråkiga vintern. Ett tag blev det till och med för varmt, så jag och mitt gäng packade ihop oss och började ströva runt lite i Paris tills vi hittade en lite mindre befolkad park i skuggan.
Fint sällskap i en park i Paris
 
Idag hade jag dock oturen på min sida. Jag steg upp i god tid för att hinna in till min lektion i tid, men när jag väl skulle gå hemifrån upptäckte jag att mitt Navigo (transportkort i Paris) var borta. I ren panik letade jag igenom heeeela studion, heeeela huset och alla mina väskor innan jag gav upp. Jag gick smått skamset in till värdmamman för att berätta för henne att jag antingen tappat det, eller att någon stulit det (lagom kul eftersom det kostar 100€/månad...) Hon tog det hela med lugn och sa att det säkert skulle lösa sig, och om inte annat var det inte hela världen. 
   Så jag gick mot tågstationen och väl där köpte jag ett veckopass innan jag begav mig in mot Paris. Väl en halvtimme försenad kom jag fram till lektionen, bara för att upptäcka att alla var borta - hallå liksom?! Jag ringde alla mina klasskompisar och skickade ett antal meddelanden innan jag gav upp och ringde Meg. Tillsammans strosade vi bort mot 7e arrondismentet där vi gick in på Paris billigaste apotek (Gud jag kommer sakna de franska apoteken...). Efter en stund med pharmacy shopping drog vi vidare till St Sulpice kyrkan där vi kollade runt innan vi hamnade på en parkbänk i parc de luxembourg. 
   När det väl var dags att åka hem så blev jag helt plötsligt stoppad av en man i min "hemstation". Han hade känt igen mig från bilden på mitt Navigo, som han hade hittat!! Han räckte över Navigopasset till mig och jag närmast kysste honom på kinden av lycka - stunder som dessa har jag verkligen förtroende för mänskligheten!
 
Ikväll kommer bästaste Malin ner och ska stanna här i lite mer än vecka, så jag ska bara hämta barnen, laga mat och äta lite snabbt innan det är dags att hämta henne. Wihooo! :)


Försenad vår...

När jag bestämde mig för att åka ner som au pair till Paris hade jag på något sätt fått för mig att våren skulle komma mycket tidigare än i Sverige, vilket tydligen var helt falskt. Vi är nu inne i april och fortfarande syns inga spår av våren mer än att vissa få blommor har tittat fram. Det finns fortfarande inga löv på träden och vädret verkar minst sagt vara lite schizofrent. Ena sekunden strålar solen och man känner sig som en ispinne i solsken, för att andra sekunden ösregna med iskalla vindar. Just för tillfället öser regnet ner och jag känner mig inte särskilt manad att gå ut och gå för tillfället. Sen det andra kanske beror på att jag har den här fula saken på benet...
 
För övrigt är foten inte bruten - jag har bara dragit av ett ligament - mums!


Je t'aime...

Idag är det tisdag, surprise surprise! Jag började morgonen med en långsovmorgon till 8:10 innan jag drog mig upp och åt frukost. Dagen till äran skulle jag passa på att gå till lektionen i tid och hör och häpnad var jag där innan ens läraren var där!
    Efter lektionen drog vårt vanliga gäng till Starbucks för lite billigt kaffe innan det var dags för mig att åka hem - tidigare än vanligt efter som jag idag skulle till en fransk läkare för min fot. För ni som inte vet skadade jag min fot när jag blev försenad för ca 2 veckor sedan, och efter som det fortfarande inte hade gått över så bestämde värdmamman att jag skulle till läkaren för att se om det behövdes röntga. Som tur var var det tydligen "bara" ett avslitet ligament, men nu ligger jag här med foten inramad i en spjäla.
 
Eftermiddagen spenderades med flickorna innan föräldrarna åkte för att äta ute med pappans syster, och därmed lämnade mig ensam med flickorna. Utan större problem fick jag de i säng i tid, och när jag väl skulle natta lilla flickan sa hon "Elin, tu sais quoi? Je t'aime..."
 
Två små ord - "Je t'aime". Helt plötsligt insåg jag hur svårt det kommer bli att lämna Paris...
 
 


Bac...

Har precis kommit hem efter att ha skrivit högskoleprovet - ja du görde rätt, man kan nämligen även skriva det i Paris! I alla fall så var det fullt med elever på Lycee international (där vi då gjorde provet) och först i början förstod jag inte riktigt varför. Jag menar det var ju lördag? Sen visade det sig att de hade ett bac prov som varade hela dagen. Det fick mig helt plötsligt att inse hur mycket jag uppskattar att vi inte har något sådan i Sverige. Thank god.


Zoo i studio

Lämnade badrumsfönstret öppet för att släppa in lite luft och släppte tydligen in mycket mer än bara luft. En mus och detta kryp senare är det väl rätt uppenbart att jag inte sover i min studio i natt. Musen och kryper får sova ensamma i min studio i natt, för efter 45 minuters aktivt letande förblir musen och krypet gömda...



Vänligen ursäktar...

Fick för mig att jag skulle arrangera om på bloggen och råkade radera allt utan att ha sparat, så vänligen ursäkta - jag möblerar om!


En nioårings syn på världen...

Jag har en väldigt tur som har så snälla barn, men ibland händer det att man måste säga ifrån och då kan helt plötsligt sådana här diskussioner bryta ut:
Jag: Nej, du får inte lägga på socker på mackan!
Flickan: Men varför inte?
Jag: Därför det är inte hälsosamt, och man äter inte socker på morgonen!
Flickan: Men åh!! Vill du att jag ska svälta eller? Vad ska jag annars ha på mackan?!
Jag: Normala saker? Skinka, sylt?
Flickan: Men åhh!! Alla är emot mig idag!! (stormar argt iväg)
Jag: Öh... Jaha?
 
Jag kan väl ärligt säga att det är nog en av våra hetsigaste diskussioner någonsin, det och när hon inte vill ta sin dusch. Allt som allt har jag faktiskt ett väldigt lätt jobb, förutom när flickorna ryker ihop. Då får man leka fredsförhandlare och försöka få de att bli vänner igen. Det roligaste är att de kan ena sekunden avsky varandra, och andra sitter de och leker tillsammans som om ingenting hänt - hallå liksom?


Förkyld IGEN!!

Inte mycket nytt att blogga om, hade en härlig påskmiddag med bästa vännerna i söndags, varav två (Gabbi och Meg) bestämde sig för att sova över hos mig - Mys mys! På morgonen åt vi frukost, kollade på Harry Potter och därefter slappade ett tag innan de behövde dra sig hemåt. Jag däremot kände mig direkt krasslig, och idag på morgonen vaknade jag upp med halsont, snuva och hosta - Vad är det med Frankrike!?!


RSS 2.0


-